Rondane
2006
Tioårsjubileum i Rondane.


1996 var första vandringen med nuvarande gäng, Christer, Claes, Jörgen och Mikael.
Den gången var vi ute efter höstfärger så vi startade den 11 september. Nu finns det ju knappast några träd i Rondane som kan få höstfärger, istället drabbades vi av 15 cm snö. Visa av denna skada, startade vi denna gång en månad tidigare.

Vi belönades med riktigt sommarväder, vi kunde sola och bada i bäckar mellan vandringarna.

Första vandringsdagen tog vi båten över Rondvattnet och besteg Rondslottet från väster. På nedvägen följde vi leden över Vinjeronden tillbaka.
 

 

Andra dagen njöt vi av tillvaron och av omgivningarna. Claes och Jörgen gick till Peer Gynthytta och tillbaka.

Tredje dagen besteg vi Veslesmeden 2015 m.o.h.

En nästintill perfekt fjälltur, det enda vi saknade var whiskyprovningarna från fjolårets Skottlandstur.

Vi fick några riktigt sköna dagar i Rondane. 16-19 augusti 2006
Vädret var oss synnerligen nådigt.


Tungt lastade med diverse godsaker.

(Pilsner och pilsnerkorv etc)







 

   

Camp Rondvassbu

Onsdag 16 augusti

Vi anlände till Mysuseter på seneftermiddagen efter en bekväm färd i Claes fina, nya, sponkdrivna Volvo. Vi pulade med vår utrustning en stund medan några får intresserat eller ointresserat åsåg. Det tog c:a en timma att traska in till Rondvassbu, Kan det vara en halvmil ?  Strax före fjällstationen vek vi av ned mot den lilla älven som är Rondvattnets utlopp och fann två fina tältplatser. Vi reste tälten och intog tältsupen. 

   
Tältsupen
 

Strax därpå återkom två unga damer från sin fjälltur till sina små enmanstält alldeles nere vid vattnet. Till vår storögdhet kastade de av alla sina kläder och badade nakna i älven. Förmodligen genomförde de en liten show när de jazzade sina runda bakstycken mot sina handukar. – Det var tur att detta hände första dan…. Var Christers kommentar.

Etterpå drack vi lite öl inne på fjällstationen och rådfrågade altiallomannen där om turen upp på Rondslottet. Vi hade planerat att gå leden över och ta båten tillbaks men han tyckte det var dumt att ha en båt att passa. Så han föreslog att vi skulle ta båten över Rondvattnet och gå tillbaka. Han visade också på en annan kortare väg upp till Rondslottet som inte var nån utmärkt led. Gå där det går att gå…

   

Torsdag 17 augusti

Tidig Conrad-tuppväckning, så att efter att ha nyttjat fjällstationens afträden, var vi på plats vid båten en halvtimma tidigt. På båten träffade vi en dansk-fransk dam som gått ifrån sin sula och som var tvungen att återvända till civilisationen för att köpa nya kängor.

   
Rondvattnet

 

När vi lämnat båten började vi fundera på hur vi skulle angripa berget. Kartan och verkligheten hade lite svårt att överensstämma. Vi fick gå ganska långt från sjön innan vi kunde börja ta höjd, för att sen vara tvungna att dra oss tillbaka mot sjön för att hitta stället där vi kunde Gå där det går att gå…
Så småningom kom vi till detta ställe, nu fanns bara en riktning: rakt upp.  Det var oerhört brant, med lösa stenar. Vi blev totalt överraskade när vi efter ett långt helvetesslit nådde ryggen som ledde mot toppen. Vi var inte alls där vi trodde att vi var.

 

   

På skrå mot Rondslottets topp.

Vi har väl tagit 300 höjdmeter här.

700 återstår...

   
Stenarna är opålitliga, de ligger inte still
   

Lunchrast med Rondslottets topp inom synhåll

Knäckebröd males medan torrfodret förvandlas till något ätligt.

 

   

Toppen ser ut att vara inom bekvämt räckhåll.

Men vi vet bättre...


Nu steg humöret, vi bestämde oss för att käka lunch före den ansträngande klättringen mot toppen. Vi beslöt att hålla en viss riktning upp på berget och efter ett evighetskravlande skrek, årets klättrigaste Conrad, VI KOM RÄTT PÅ !!!!!.

   

På toppen av Rondslottet 2187 m.o.h.

Äntligen rätt berg !! 1996 råkade vi gå upp på Storronden 2138 m.o.h.i stället för slottet.

Och se, där var det stora toppröset. 

Toppen var befolkad av tyskar, varutav en dam var oerhört pratsam. Efter en liten stund började det krypa i hårbottnen på oss och håret ville stå rätt upp. Ett åskväder höll på att byggas upp strax norr om toppen. Vi började känna oss lite obekväma i ett åskväder på toppen av ett 2187 meter högt berg, så vi påskyndade vår nedfärd. Tyskarna stod kvar och tyckte att det var lustigt att håret stod rakt upp….

 

   

Tyvärr omslöts berget av ett åskväder. Det kröp som av myror i hårbottnen och håret rättade sig efter rådande magnetfält.

Vi vågade inte vara kvar...

   
Ibland behövs inget åskväder.

 

Fredag 18 augusti

Sovmorgon.

Claes och Conrad kom med ett turförslag. De ville gå till Peer Gynthytta, En lätt tur utan stora höjdskillnader. Vi packade ner kök och mat och traskade iväg i strålande väder. Vi rastade vid en bäck några km bort. Sedan ville inte Kinnagubba gå med längre. De stannade vid bäcken i tre timmar, lagade mat och sov middag.

Sedan turistade Kinnagubbarna lite, badade i bäcken vid tälten och käkade middag. Rotmos och Bullens pilsnerkorv. Göteborgsteamet dröjde, så Kinnagubba gick in till Rondvassbu för att dricka öl. På vägen dit träffade de fem muntra norskor som de sedan sällskapade med över en öl.

Småningom anslöt Göteborgsteamet, nöjda med sin tur. De tog sig en dusch på fjällstationen och sedan blev Jörgen så social att Claes blev utan middag…..

   
Solsvedda och glada, på väg till Rondvassbu för att intaga en eller annan Ringnes.

   

Veslesmeden lördag 19 augusti 2006.

Bakom Conrad & Claes ser man vår väg upp till Rondslottet

Ur sovsäckarna klockan sex, toabesök på Rondvassbu, sedan rakt upp på fjället. Vårt mål var Veslesmeden 2015 moh. Vädret var bra, molnen kom och gick men vinden var stark och lite kall. Första delen av turen var en lång svag stigning men när vi lämnade leden mot Dörålseter så blev det rakt upp för fjällsidan igen.

Uppe på fjället var det plant, en liten rygg ledde över mot Veslesmeden. Vi gick över och började klättra mot toppen. Själva toppen var liten och hade ett något luftigt läge på tre sidor. Tack vare vår tidiga start var vi först uppe på toppen men väldigt många kom efter oss. Det tog oss 3½ timmar att gå upp.

   

Senare gick vi in till Rondvassbu och duschade. Vi tog en öl på fjällstationen, alltiallomannen började tappa upp redan när han såg Fransson i dörren. Christer tackade honom för alla goda tips.

Vi satt över vår öl och begrundade att det var så mycket kvinnor där. De var i klar majoritet. Nån sade att detta vore ju det optimala raggningsstället om man vore singel. Så fort vi sätter oss med varsin öl så kommer dom och snakker.

Denna kväll kom tre Oslogutter och slog sig ner. De tyckte vi var konstiga som skulle gå och lägga oss 20.15. Men alla vi fyra hade fått samma tanke, detta måste vara fjällvandringssektionen av Oslos gayklubb…

 

   
Dressmanreklam.