Jojoleden
 2002


 
År 2001 inträffade en myckenhet av tråkigheter, så det årets fjällvandring inställdes. Vi beslöt oss för att ta skadan igen rejält 2002: Vi skulle gå den berömda trepassleden.

Vi hade oerhörd tur med vädret, utom just vid den avslutande bestigningen av Kebnekajse, som vi fick ge upp.
 
   

Vid början av vår fjällvandring hade vi fortfarande kvar civilisationens prydhet och avstod från att ta av oss kalsongerna emedan det fanns gott om andra vandrare i omgivningarna.

 Efter några dagar  lät vi inte sådant lappri hindra oss från att noggrant tvaga även de mest privata kroppsområden.

 

   
Vi anlände till Alesjaure vid lunchtid. Vi tänkte stanna och äta och vila en stund men vädret blev sämre och sämre.
Resten av dagen vilade och småpysslade vi, ett klädtvättningsförsök med tveksamt resultat genomfördes. Kl.17.00 var det så dags att gå till bastun.

Bastun var vedeldad och försedd med en vattenkokare för tvagningsvatten samt små tvättfat för tvagning. Det var himmelskt skönt att vila, bada bastu och dricka 30-kronors folköl denna regniga och blåsiga dag.

 Vi träffade en rekordhurtig yngling som var på smekmånad. Denna smekmånad bestod av en fjällvandring som hittills varat i nitton dagar! De hade gått Jojoleden från andra hållet så vi hade mycket att tala om i bastun.

   
Torsdag 15/8 Vackert väder, vi traskade iväg mot Tjäktjastugan, vandringen var lätt, mycket spång.
Nu vart allt på topp, solen stekte och det var vackra berg och glaciärer i alla riktningar. Vi lunchade strax innan backen upp mot Tjäktjastugan. Vi intog stora mängder för att orka upp i Repivagge mot Nallo.

Strax före avtagsvägen mot Tjäktjastugan tog vi av mot öster upp i passet. I början var det lättgången hed senare allt stenigare och stenigare och brantare.

   
Vi kravlade oss ner i stenhelvetet hjälpta av några små snöfält.

 
   
.Uppe i passet (c:a 1300mtr) öppnade sig en fantastisk utsikt in över Nallo.
   
Nedkomna hälsades vi ”välkomna till den lugna dalen” av en äldre man som var stugvärd. Han var sysselsatt med att konstruera en dusch i ett skjul emedan han tyckte det var ovärdigt 2000-talet att gästerna skulle behöva, som han uttryckte det, ”gå och dra röven i bäcken”
   
Morgon i Nallo

Fredag 16/8
Avmarsch upp mot Unna Reita. Skapligt motlut upp i Stuor Reitavagge. Vi såg några som tältade intill det ställe där man viker av upp i Unna Reitavagge. Strax därefter fick vi en fin utblick över Sälka och därbortom, fjällen i Sarek.
   
Stenigt på väg mot Unna Reita
   
 
   
Vaktposten
   
Lunch i Unna Reita

 Från Nallo upp till vattendelaren i Unna Reitavagge är en stigning på nästan 500 höjdmeter. Därefter kravlar man ner till Unna Reita till ett litet rastskydd vid en sjö (1226 mtr) Den lilla stugan var, tråkigt nog,  förfallen och dasset var vandaliserat och förmodligen använt som bränsle i kaminen. Christer konstaterade att det trots allt var användbart.
   
Välventilerat som tur var...
   
Christer var fascinerad av att platsen såg så annorlunda ut från förra gången han besökte den. Nästan all snö var borta, denna rekordsommar. Förra gången var dalen fylld av snö och is som man kunde gå på, nu återstod bara grå sten att klättra över.

Uppe i passet mellan Knivkammen och Pyramiden där man måste passera hängde dock passglaciären som någon slags gardin. När vi klängt oss dit upp vidtog lodrät klättring på den del av glaciären som var snötäckt.

Christer gjorde ett försök på den del som inte var snötäckt, vilket resulterade i att han fick börja om 20mtr längre ned med skinnet avskavt på ena handen.

   
Herr Fjällschakal Claes ville ta ett pass till denna dag och de andra tyckte det var synd att inte utnyttja vädret. En Pass-passage i dåligt väder är ju platt intet.
Så trots Franssons mysko knä vågade vi oss på passet över till Kuopervagge. (280m upp 290m ned. Utsikten där uppe var ännu mera otrolig över Drakryggen och Kebnekaises båda toppar. Efter jobbig nedklättring började vi leta tältplats, vilket inte var det lättaste emedan allt var stenmoras.

Herrarna Claes och Christer badade i sjön trots att snölegor gick ned i den, Conradsson och Fransson nöjde sig med att dra röven i vattenbrynet.

   
Camping Kuopervagge

   
Lördagen 17/8  Vi påbörjade klättringen upp i passet mellan Kaskasabakti och Drakryggen där en flärp av Rabots glaciär kallad Passglaciären hänger ned.

Vi klättrade 200 höjdmeter rakt upp i ett stenhelvete utan like och in mellan Kaskasabakti och självaste Kebnekaises vargrygg där vi upptäckte att vi omedelbart hade 100 höjdmeter till.
När vi pustade på denna etage hörde vi väldiga brak uppifrån fjället och såg en stor sten komma farande ned för bergväggen på motsatta sidan. Följande stenen med blicken fick vi se tre man klängande på glaciärväggen rakt under den. Stenen dunsade i glaciären och orsakade väldiga iskrevader. Den passerade de tre klättrarna med vad som kanske skulle uppskattas till fem meter.  Vi såg den närmaste rycka till i dödsskräck, stenen hade storlek som en bilmotor.

   
Claes tar sig en slurk
   
Mycken tid ägnas åt att fixa och dona leta, ändra inställning. När vandringen ärr över så har man ordning på grejjorna.
   
Claes reparerar sina spruckna kängor. Han syr ihop dem, Senare lämnar han dem i en soptunna i Kiruna.

Tebakers