Grövelsjön
1995

 

 

Hösten 1994 gjorde Wilhelmsson och Fransson en liten fjällvandring i Grövelsjö-området. Detta väckte Herrn Conradssons intresse, så 1995 var vi tre, precis lagom för att övernatta i de små rastskydden med lika många bänkar. Det blev en avspänd liten förövning inför kommande års många  vandringar.

 

Vi avreste från Kinna 0715. Rastade iSjötorp vid Vänern samt någonstans i Dalarne där vi stående intog kall fläskpannkaka och folkpilsner.


 

   
Spångkojan



  Vi anlände till Idre c:a 15.00. Där tog vi vägen mot Foskros - Tännäs. Halvannan kilometer efter Foskros tog vi av mot Hällsjön, passerade denna och parkerade c.a 4,5 km från dagens slutmål: Spångkojan. På vår marsch mot Spångkojan passerade vi Siljanskojan där vi tvangs ta en liten paus emedan Conradsson ville dricka pilsner. (Det var nämnde man som tilldelats äran att vara pilsnerbärare och han ansåg bördan borde centreras en aning från rygg till mage)

   
Vid ankomsten till Spångkojan tände vi raskt en brasa i den centralplacerade öppna spisen. Vi väntade på att värmen skulle sprida sig i kojan men till vår förvåning uteblev den förväntade temperaturhöjningen. Vid närmare besiktning av stugan fann vi stora springor i innertaket där värmen drog ut.

Vi avnjöt något huttrande en förträfflig Chili con carne som Wilhelmsson contribuerat med. Mörkret sänkte sig raskt, och vid en urineringspaus vid stugknuten kunde vi förbluffade avnjuta åsynen av våra livs första norrsken.

   
Svealands högsta punkt




Efter Varma koppen och mackor anträdde vi marschen mot Stor-vätteshågnans topp. (1183 möh) Avståndet till vårt mål var 7 km och höjdskillnaden var 700 mtr. Vi var alla relativt lätt klädda men den hårda klättringen genererade kraftig svettning. Våra pauser fick därför bli väldigt korta emedan vi nästan omedelbart började frysa när vi stannade upp

På toppen var det många minusgrader och hård vind. Vi uthärdade där, våta av svett, endast en kort stund. Conradsson ringde ett par samtal Fransson och Wilhelmsson fotograferade.

   
Det finns en liten sjö på Storvätteshognans topp

   
 

   
I Hävlingens rastskydd eldade vi i kaminen och upplevde värme för första gången på ett dygn. Conradsson drabbades av skrattkramp när han upptäckte den av Fransson inköpta paketen med Mamma Scans köttbullar. 1kg = 70-80 enheter, han påstod att halva mängden räckte till en måltid för hans familj.

Vi klevo upp från våra hårda bänkar kl. 08.00 och upptäckte att världen blivit vit. Det var oerhört vackert med vita fjäll och gul fjällbjörkskog när solen kom fram. Vi anträdde en långsam 7 km färd mot Slagusjöns rastskydd.

   
På Kungsleden strax nordväst om Töfsingdalen trodde vi att vi skulle bli omkullsprungna av galna renar men de vek av stigen när de fick syn på oss. På vägen upp till Slagusjön slog vi rekord i spånggång.

   
 

   
 

   
Efter lunch          (Mamma scan och nudlar) begav sig Wilhelmsson och Fransson åstad för att bestiga Slagufjället (1129,1 mtr ö.h.) Herr Conradsson avstod emedan hans knä marterade honom en smula.

   
 Syftet med toppturen var att se om vi kunde överblicka Rogen-området. När vi nådde toppen låg Rogensjöarna med sina fjäll och egendomliga moränbildningar utbredda framför oss som en karta. Utsikten var fullkomligt bedövande, Höga vitklädda fjäll längs horisonten på den Norska sidan, därunder gulnade fjällbjörkskogar därunder och underst Rogenområdets sjöar som glittrade i solskenet.

   
 

   
Det var otroligt vackert vid Slagusjön och rastskyddet var byggt vid stranden på en liten ås med utsikt både mot sjön och mot Töfsingdalen nedanför. Av någon anledning var stugan vänd så att dörren vette mot norr, med resultat att snö hade yrt in i stugan.

   
Om kvällen inmundigades pilsnerkorv, vi avstod från "sallad" p.g.a. vissa fjällvindsproblem. Vi beslöt att, om Conrads knä höll, återvända till bilen nästa dag och använda nästa dags onyttiga kvällstimmar till att köra hemåt. Viss munterhet utbröt när vi insåg att tvenne dagars whiskyranson kunde inmundigas samma kväll.
 

Tebakers