|
Glittertind |
| Lite otur med vädret men vi hade väldigt trevligt ändå |
Småningom hittade vi vägen in mot Glitterheim, vi betalte 20 NOK vid en bom. Efter 15-16 km påträffades ännu en bom, på vilken det fanns ett anslag som förtalte att, härifrån må man bruke apostlahästarna. 7,5 km eller halvannan timma fram till Fjellstasjonen.
Detta omkullrunkade våra planer totalt!!! Vi hade räknat med att tälta i Glitterheim på kvällen för att omedelbart på morgonen kunna bestiga Glittertinden.
Vi tältade vid parkeringsplatsen.
Vädret halvmysko, vi lyckades se toppen i en molnglipa. Vi vandrade de 7½ kilometrarna in till fjällstationen. Kossor och renar betade på fjällängarna där på 1400mtrs höjd. Vi slog upp tälten igen vid en liten bäck bortanför husen. Vi bedömde att det var för långt lidet på dagen för att försöka oss på toppen. Så efter en liten frystorkad måltid traskade vi upp i kullarna på andra sidan dalen, från fjällstationen sett. Höjden öppnade ett otroligt perspektiv över delar av Jotunheimen, särskilt in mot Veodalens slut och de vackra Memurubreene. På nedvägen beundrade vi vackra stenar och lavar i alla möjliga och omöjliga färger.
Återkomna till fjällhyttan, tog vi en lyxig dusch och avnjöt en Guinness vid brasan.
Där var förbannat varmt.
Molokna konstaterade vi att vädret fortfarande inte var tjänligt för en Glittertindsbestigning. I rådande vädersituation hade det vettigaste naturligtvis varit att gå in till dalens slut och studera de otroliga glaciärerna lite närmare. Men vi har alla en liten optimistisk läggning, i alla fall beträffande vädret, så vi började klättra mot toppen i stället. Naturligtvis blev vädret mycket sämre…
Wille funderar på om det är
nån idé att fortsätta högre upp.
Vi kämpade på uppför berget i ett par timmar och passerade 2000mtrs nivån. Till slut gick vi in i molnen och därmed fanns ingen anledning att fortsätta högre. Vi mötte tvenne fjellgutter som hjälpt en grupp över berget med hjälp av GPS. De berättade att det var 6-7 minusgrader, hård blåst, snöfall och nollsikt där uppe.
Nedkomna käkade vi och gick till duschen. Över en Guinness med gräddigt skum försökte Conrad lära sina kamrater att spela något slags kortspel. När vi någorlunda behärskade spelet bröt det samman p.g.a. att en mängd jämnåriga damer klämde sig in emellan oss. De var väldigt trevliga, upprymda och småfräcka, sannolikt hade de styrkt sig ur medhavda buteljer.
Nu får vi passa oss, sade Conrad…
När damerna lämnade oss för att se dagens digitalfoton, som någon i gruppen tagit, passade vi på att smita ut till tälten. Fjällvädret visade sig nu från sin allra värsta sida, hård blåst och störtregn.
Vi återsamlades i
Willes röda tält. De från Kinna bördiga terminerade sina
whiskeyflaskor och påbörjade ett långt samtal om händelser som timat i
Kinna 30-35år tidigare, Hällqvist åhörde samtalet med artigt intresse.
28/8
Vädret fortsatt instabilt, vi bröt lägret och vandrade ut till bilen. Hemresan gick geschwindt med stopp för kinesmat i Fagernes och barnmat i Torp.
