Femund
 2003

 

Femundsbåten skulle avgå kl. 12.15  vi hade gott om tid. Vi kom fram alldeles för tidigt så vi fick fördriva tiden med Kaffe och våfflor med ”multer ”
Några minuter före avgång kördes en bil ut på bryggan och ur den klev två gubbar. Den ene klev fram till Fransson och redogjorde grundligt reglerna för fiske i Femund. Fransson lyssnade länge. (Det var fiskeförbud i norra delen och i den södra fick man bara fiska en vecka till etc. etc.) Till slut kom Conradsson förbi och sade att vi inte skulle fiska. Då blev fiskeregelmannen förvånad, säkert undrade han vad vi då hade där att göra mitt i blöthösten.

 

 

Båten surrade iväg norrut, vatten skvalpade över akterdäck. Vid bryggan nedanför Svukuriset klev ganska många människor på.  Vi samtalade med några norska fjällvandrare. De förklarade varför trädgränsen var så mycket lägre på västra sidan.  Där bröts och förädlades kopparmalm, före transport till Röros, varvid hela skogen kalhöggs. Skog nära trädgränsen återhämtar sig mycket långsamt.

 

   
Efter några stopp vid olika bryggor för att hämta och lämna folk, anlände vi till vår destination, udden vid Röas mynning.  En ensam pojke stod på bryggan och väntade på båten, dom är mysko dom där ensamvandrarna. Det började regna och de tykna norrmännen på båten sade: Ni hade ju i alla fall tur med vädret!

Vid bryggan fanns en liten stuga där vi fick regnskydd och möjlighet att laga mat. Fransson och Wilhelmsson drack den sista burkölen; en fråga om att centrera vikten.

   

Efter maten traskade vi nån halvmil upp till en fjällhytte som heter Rövollen. Det var en stuga utan personal som krävde att man medförde nyckel. Vi kom således inte in (Christer gjorde ett lättare dyrkförsök) Vi hade tänkt fortsätta några kilometer för att förkorta nästa dags etapp, men vi ångrade oss och stannade. Vi gjorde upp eld och lagade middag. Göteborgsteamet letade överallt efter en förrymd kassler, den var svår att finna emedan den befann sig i Conrads kylskåp 70 mil bort. Fransson sparkade ut en halv liter  av Kinnateamets tetravin. Kinnagubbarna insåg att de hade fått alkoholproblem, bara lite whiskey kvar…. 

På natten regnade det ganska mycket.

   
 

 

Trudging across the tundra
Packade i regn som sedan upphörde när vi trampade iväg genom den säregna naturen i den norska nationalparken. Det gick uppför, upp på kalfjällets högplatå. Lite enahanda, man såg leden spikrak flera kilometer bort.

 

Mile after mile
 Det fanns inget vatten och vi bar ytterst lite med oss. Vid lunchrasten valde Kinnateamet att, p.g.a. vattenbristen, äta upp sin gulaschsoppa på burk. Den var mycket god men ganska kryddstark och törstskapande.

   
 

   
Vi passerade under Den Store Svuken, den hade moln på toppen. När vi äntligen fann en bäck så vi kunde dricka, fick vi även syn på en flaggstång. Vi var framme vid Svukurisets fjellstasjon. Därefter tittade vi lite till höger och där fanns fina lägerplatser. Vi tältade, tog tältsup och käkade middag. Därefter gick vi ned till Svukuriset och drack öl.

 

Willes nya röda

Någorlunda tidig start. Det var väldigt kallt, förmodligen bara några grader. Molnen gick lågt, Svukens topp var dold. Vi lät tälten stå och packade två ryggsäckar för dagsutflykt. Vi traskade iväg upp mot Store Svuken. Halvägs upp beslöt vi att avbryta, företaget var meningslöst, molnen lättade inte, så vi tog en annan väg tillbaka mot tälten. Efter en stund på den nya kursen såg vi att Svuken var molnfri så vi ändrade oss igen och gick mot toppen. Snart var molnen tillbaka igen men vi fortsatte ändå i hopp om att det skulle släppa igen. Vi avbröt toppförsöket strax under toppen, molnen var blöta och kalla. Vi beslöt att gå tillbaka till tälten, äta middag, packa ihop och traska ut till Elgå för att därefter köra till en camping. Vi satte god fart nedför berget och efter nån timma var hela himlen blå… Svuken stod däruppe och flinade i solskenet.

 

Claes vill upp på toppen av den stora Svuken.
Vi avbröt toppförsöket strax under toppen, molnen var blöta och kalla. Vi beslöt att gå tillbaka till tälten, äta middag, packa ihop och traska ut till Elgå för att därefter köra till en camping. Vi satte god fart nedför berget och efter nån timma var hela himlen blå… Svuken stod däruppe och flinade i solskenet.

 

Men Wille säger: Vädret är skit, vi går ner!!!!!
 

 

 
 

 

När smakar en whisky bäst .......?
 

   
 

   
Vandringen från Svukuriset till Elgå var oerhört tjötig, vi följde en grusväg i vad som kändes som en evighet. Vi skyndade oss en aning för att hinna till affären före klockan sex så att vi kunde köpa öl. Vi var vid affären i god tid, men den hade stängt klockan fem !!!!! Vi körde några mil ned till Femundsändan till en camping. Där fanns också ett fint hotell varifrån campingen sköttes på eftersäsongen. Vi betalade för en natts camping och köpte duschpoletter. Elake Conrad sade till den osedvanligt söta flickan i kassan att Christer behövde tio poletter. Efter duschen fixade vi middag i kvällssolen nere vid stranden. Som nya människor återvände vi till hotellet för att dricka öl. Söta flickan serverade, nu utan rynkor på näsan.

 

Tebakers